Förlåt för min rädsla, förlåt för min godhet.
Vad hade du väntat med livet som varit,
du letade länge utan att se.
Jag borde satt gränser, det vet jag så väl.
Du får göra som du vill,
men aldrig förråda den,
som lever inpå din själ.
Aldrig förråda den,
som bryr sig.
Du försvann och gick bort dig i natten,
vi hade det på känn, vi som följde på håll.
Nåt borde sagt dig, hur mycket mera
av kärlek du missat i rädsla för svek.
Kommentarer
Trackback
